Min nya kompis

Idag smet jag in på Elgiganten en snabbis efter ett supporteruppdrag. Har länge lovat minsta dottern en mobil. Hon hade iofs en mobil, en gammal begagnad, men den tappade hon bort. Kom på att det faktiskt var mitt allra första privata mobilinköp någonsin.

Vi hade kikat lite på nätet innan så jag visste vad hon ville ha. En "lagom" mobil; fint yttre, billigt pris och lagom avancerad för en 11-åring helt enkelt.

Snabbt dök en säljare upp. Till min förvåning måste jag säga för jag är inte van vid att säljare dyker upp över huvudtaget på Elgiganten. Men nu gjorde han det. Supertrevlig och med något bekant över sig som jag aldrig kunde sätta fingret på vad det var. Faktiskt var han så trevlig att det kändes som om vi fick "kontakt". Men det kunde iofs ha berott på att han 1)ville sälja 2)jag hade en Xperia i fickan.

"Är du nöjd med den där?" frågade han nyfiket.
"Njae..." sa jag, "det är det där med kalendern som jag inte är så jättenöjd med"
Han frågade genast vad jag menade och jag visade och så hände det... en magisk fingerrörelse som jag inte ens visste att man kunde göra löste mitt lilla problem. Fantastiskt! Säljaren hamnade genast på ett par plus till!

Och så fixade han dotterns mobil och så att hon fick behålla sitt gamla nummer. Det visste jag inte ens att det gick att göra - jag trodde att jag skulle vara tvungen att spärra det gamla och fixa ett nytt!

När jag gick därifrån kändes det som säljaren och jag var kompisar och jag var mäkta nöjd med lösningen ny mobil gammalt nummer. Faktiskt kände jag mig lite cool också. Jag har ju trots allt en Xperia! OCH kan använda kalendern!