Ett liv i en kartong

Igår började jag rensa min klädkammare. Det blev en aning övermäktigt så jag blev aldrig klar men kom åtminstone en bit på väg.

På golvet i klädkammaren stod en kartong märkt "Farmor Astrid". I kartongen låg gamla foton från ett helt liv och lite till. Jag som barn. Mina föräldrar som ett ungt förälskat par. Faster sittandes i fönstervrån med fötterna uppdragna under en prickig femtiotalskjol. Fest i farmors finrum med tjusiga damer och män som blossar cigarr.

Det finns bilder på min pappa som barn. Och på min pappas pappa. Och på min pappas pappas pappa. Och min farmors mormor.
Det finns bilder på människor som ser ut som hämtade från en Astrid Lindgren saga som sitter framför små torp och dricker kaffe.
Vilka var de? Hur var deras liv? Var de lyckliga? Vad tänkte och kände de?

Flertalet av fotografierna är en bra bit över 100 år gamla och inte alla är märkta med namn och släktförhållanden. Känns märkligt att se människor på gamla bilder som man vet att man har en relation till utan att veta hur.

I kartongen låg också en hel hög med gratulationskort, bl.a. till farmors myndighetsdag och till hennes konfirmationsdag. Jag har inte hjärta att slänga de. Kanske för att hon själv sparat de hela sitt liv och då borde vara en del av hennes liv som var viktigt för henne. Om jag slänger korten slänger jag liksom en del av henne. Det går inte. De ligger kvar och luktar gammalt och unket och blir lite gulare och skörare för vart år som går.

I kartongen ligger också en liten påse med gamla utländska mynt. I en annan påse ligger ett trettiotal nycklar som ingen vet vart de leder. Roligast i kartongen är en gammal dekoktbok med huskurer. Ammoniak mot nästäppa och urin mot kliande eksem är bara några exempel.

På natten drömde jag om farmor. Jag minns inte om vad mer än att det handlade om just den där kartongen och allt som fanns sparat i den. Nu kommer jag aldrig att kunna göra mig av med den.

Mamma berättade en gång att hon drömt om farfar (som gick bort när min pappa var ung), att han kommit till henne och sagt ett nummer. Sedan dess var hon övertygad om att om det numret någon gång skulle dyka upp så skulle det vara på ett lotteri och numret skulle leda henne till storvinsten!
Jag önskar hon hade skrivit ned det där numret för nu är även hon borta och en eventuell vinst med henne! ;-)